Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ursprunger ur Nietsches tal om att ”sökandet” inte kan begränsas till någon elit.


Goethe vederlägger tanken på människan som ett unikum

”I grund och botten är vi alla kollektiva väsen – sedan får vi säga vad vi vill.
Ty hur litet av det vi har och det vi är, kan vi uppriktigt hävda vara vårt eget.
Alla måste vi ta emot och lära,
både från dem som levde före oss och från våra samtida.
T.o.m. det allra största geni skulle inte komma långt om vederbörande var hänvisad till sitt eget inre.
Men många i övrigt utmärkta människor inser inte detta,
utan famlar halva livet omkring i mörkret med sina drömmar om originalitet. . .
”Tappen mit ihren träumen von orginalität ein halbes leben im dunkeln”
Jag har känt konstnärer som berömde sig av att aldrig ha följt någon mästere,
utan tvärtom ha allt att tacka sitt eget geni för.
Vilka narrar!
Som om det skulle duga.
Som om inte världen för varje steg de tog, trängde sig på,
och trots deras egen dumhet gjorde någonting av dem. . .
Om vi skall vara ärliga,
vad hade jag själv egentligen som kunde kallas mitt eget
annat än förmågan och böjelsen att se och höra,
att särskilja och välja och ge liv åt det skådade och avlyssnade och sedan
återge det med någon färdighet. . .
Det kom enfaldigt folk och kloka, ljushuvuden och inskränkta, barn,
ungdomar och fullvuxna: alla sade de till mig hur de hade det,
vad de tänkte, hur de levde och verkade och vilka erfarenheter de hade gjort,
och jag, jag hade ingenting annat att göra än ta för mig
och skörda vad andra hade sått åt mig”


Johann Wolfgang von Goethe






Fri vers (Fri form) av Tommy Vähä-Rainio VIP
Läst 310 gånger
Publicerad 2017-12-23 19:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tommy Vähä-Rainio
Tommy Vähä-Rainio VIP