Jag gav upp mina rädslor för dig
Du lånade alla mina kläder och förminskade mig
Ditt ursäktande jävla leende och din pipiga lilla röst
Jag vet att jag sårade dig först men det var i höst
Det räknas knappt för det var bara en slags prövning
Kanske blev det relationens inre blödning
Vi är redan dödsdömda så varför slösa våran tid
Du både är och förgör min inre frid
Jag förstår mig inte på din ynkliga karaktär
Jag önskar att jag inte var kär
Förlåt mig men jag vet inte om jag vill försöka
Allt känns som skit och jag har slutat röka
Borde verkligen inte döma dig så hårt
Du har haft det svårt och du har sagt förlåt
Men jag bär min stolthet som en särskild accessoar
Räkna dagarna jag vet inte hur länge jag stannar kvar
Jag tänker låtsas att jag inte litar på dig längre
Jag kommer njuta av att hålla dig på avstånd
Jag ber om ursäkt över mitt vansinniga äckel gentemot dig i denna stund
Kära livskamrat, men ingen får varenda liten detalj om mina känslor serverad på silverfat
För att sedan pissa på mig pågrund av sitt eget självhat

Jag må vara irrationell ikväll
Tillåt mig, förlåt mig

Kärlek var ju inte min melodi, är detta min chans att låta bli?