Jag ser eld i spriten
för att slippa se slutet.

*

Bonden på en frostig kulle.
Du vet hur det är.
Stämtonen i hans brända högaffel
rörde ytorna, bortom och längs,
maskerade sig som oss, otåliga,
lydande bonden, han - med sin svans.

Den hängande ladugården
tappade greppet när hans grova
händer bröts.
Till hälften bestämd
stod han kvar,
inslagen i moln.

*

Jordbrukarens bortre land,
hans ruta,
kom att ge honom liv,
men vem liv?

*

Han har sett oss dö,
dö för hans baltiska öring.

För honom står kraften
laddad i oss.