Jag vet att jag har varit dålig på att höra av mig,
det beror inte på att avståndet har minskat på kärleken,
ty min kärlek växer sig bara starkare med avståndet,
den dag min ena bror dog så förstod jag det,
den tiden skapade ett obotligt sår i min själ,
det är bara så att jag behöver er lika mycket än idag,
trots att vi är åtskilda av några länder.

Hur ska jag förklara att jag har blivit dålig på att hålla kontakten?

Ärligt talat jag vet inte hur jag ska göra det,
för ett nytt liv tog form med nya vänner,
nya rötter växte sig starkare med tiden,
allt känns så främmande med det land som kallas Sverige,
det är så främmande att kalla Sverige för hem,
jag undrar om ni förstår det den dag jag berättar det,
för jag vet inte var jag hör hemma idag.

Mamma, pappa och min älskade bror,
det enda jag kan säga är att jag älskar er så mycket!