Kommer du ihåg när jag fick ett nytt täcke. Mitt gamla såg ut som det varit möss som gnagt på yttertyget. Hål överallt. Detta var innan påslakanens tid, täcket var gammalt ända från mormors ungdomstid stoppat med fårull. Nu ska det stickas ett nytt. Med bomull som fyllning.
Det heter så, sticka ett täcke, men man monterar ihop det av olika delar. Tyg som är av olika sorter, en översida av glansigt tyg med invävt mönster. Ett som skulle bli baksida på täcket och var bara enfärgat. Emellan dessa sattes en fyllning som nu blir av ett sjok av bomull. Det är köpt från en fabrik som river sönder gamla kläder, blandar med lite ny bomull och kardar ut det till längder som man köpte så många och långa som man behövde. Det var så bra ordnat, att om man lämnade in tvättad gammal bomull, som kläder eller lakan så fick man göra avdrag på priset vad vad den nya fyllnadsbomullen kostade.
Det skulle bli en spännande höst, stickbågen stod redan och väntade i ett hörn i farstun.

Du kanske vill höra mera senare om hur alla turer var innan allt blev klart för att sätta igång med stickbågen på plats, stickhjälpen tingad.
Jag fick lov att sova i samma rum som mor och far i den gamla sängstolen. Stickhjälpen skulle sova inackorderad hela hösten i mitt rum, hon skulle ha sin dotter med sig.

Minns du den, sängstolen,vi brukade leka att den var en en tron och turades om att vara kung och drottning, när vi satt i den på den fina plychdynan. Längst in i snickarboden stod den, far fick nu ett fasligt besvär med att få den stadig nog att sova i.
Mor var surmulen hela dagen. Tänk, som hon gick och muttrade, sade att här fick hon gå för att sopa upp både muslort och skura så händerna blev röda av starksåpan. Inte kunde man visa upp huset för främlingar som det nu börjat se ut för att den här sängen måste renoveras. Det tyckte hon att far kunde gjort ute så hon hade sluppit besväret med muslort och sågspån och annat skräp.
Att far varit på gott humör och gnolat, småsjungt mest hela tiden när han lagat sängen. Det tyckte jag var ganska så trevligt. Stolt hade han demonstrerat hur enkelt man kunde skjuta ihop den och så plötsligt hade man en stol att sitta på. Ifall man fick besök av någon med långa ben, för hög var den.
Vi får väl höras mera om den här höstens alla fataliteter...

© Bosse 29 januari 2018.