Med smält guld i mina lungor
Var livet aldrig svårt
Sluta andas och du klarar dig fint
Sa han med kroppstyngden över mig
Vi låtsades som ingenting hänt
Och för en sekund var jag normal igen

Dina ord snubblade på täcket
Och nådde aldrig fram till mig
Morgonen efter var allt för sent
Débraillé du levde inte länge
Men du var iallafall fri till slutet
Om det ger dig något nu

Svart som graven är natten när vi ses
De drev mig från mitt hem med ord
Och till slut kan jag inte längre förklara
Vad som gjorde att jag var så rädd
Ensamhet klarar jag men inte nykterhet

Till slutet jag ensam vandrar
Skriver jag inne på toaletten
På köpcentret där vi en gång
rörde varandra
Och nu är jag ensam kvar
Linan blir mitt svar

Ångestfyllda nätter
Döda dagar
Ge mig mer
Låt mig se
Dina ärriga armar
Bara en gång
Bara en gång till innan jag går sönder