Handelskammaren
var stängd

Vindflöjeln skruvade
sig gnisslande i natten

Tjuvarna gick på
Flodbotten

med vatten upp till
bröstkorgen

Drog tyst ut flotten
med stöldgodset

Då rasade plötsligt
en stor odlad terass

Med lersjok ned
I vattenmassorna

Flodvågen välte
Omkull flotten

Och tog allt
Obevekligt med
Sig där resterna
spreds nedåt
dalgången

Stöldgods och
Människokroppar

Låg uppspolade
på morgonen bredvid

Jamgol den urgamle
Krokodilen vilande
Mätt och belåten

Naturens rättegång
Hade tagit vid och
Utmätt sitt straff

Såsom det alltid gör
För Okabiefolket

Och för alla andra
Civiliserade folkslag

Bara att det kallas
För andra saker

Naturens domstol
Följer sina egna
Lagar. ..

Det kommer även
De vitas marknad

att märka en vacker
dag när deras egen
Krokodil Girigheten
Äter upp dem

Berättade den gamle
lugnt sittande på sin
pall


Till ingenjören av det
stora komplicerade
Dammbygget

Som stod mitt i det
undersköna
Naturreservatet

Kliade sig bakom örat
och inte riktigt visste
vad han skulle svara

En orädd sagofarbror
Som kanske berättade
Sanning med fantasi

Mitt ibland en massa
Satsad kapital som
stod på spel. ..


Och inte kunde stå
overksam och se på

När tiden sprang iväg
Till ingen nytta. ..

Med livvakter som i
bakgrunden ryckte
nervöst i sina vapen

Med protesterande
byinnevånare långt
bort på andra sidan
vägen

Och plötsligt insåg han
hur lätt det vore att lösa
ett stort bekymmer med
lite våld när ingen såg på
eller vågade sätta emot

Blev han då till den där
konstiga krokodilen?

Jäkla naturgubbe att
ge honom problem.