någon sjunger varma vintersånger
för mig

tystnad och bara andas
med dig
ett kort ögonblick

du vet inte ens vem jag är
bara en fjäder som far omkring
i luften där vi står

som om du inte ens fanns
bara en känsla
om en ny vår på
ingång

jag behöver ingenting
bara luften där jag står
bara fjädern mot min hud

lämna mig inte
gå ingenstans
men som istappen i plusgrader
smälter du snart bort och
lämnar mig ensam

som ett brev som skickats
mellan två världar men
ingen har läst

en ängel sträcker ut sin hand
men jag kan inte nå hela
vägen fram

en del av mig vill berätta
en del av dig har redan förstått
men allt blev en återvändsgränd
som en skugga av starka strömmar
där vi faller tillbaks

vill inte förstå
kan inte förstå, vad en del av mig
vill berätta

låter det stanna kvar i djupet
av mitt hjärta

regnet får falla
hur mycket det själv vill
tills det smälter bort isen

tills regndropparna förintar snölyktan
som lyser upp alla ljusen
där inuti

bättre kan det nog inte bli och
jag fortsätter gå i kvicksand

känns svårt att ta sig fram
min bild förblir suddig

ingen kommer läsa mina rader
de jag tänkt skriva men
aldrig fick ner på pappret

det gör för ont

vill bara veta
om du är på riktigt
för om du är det så
kan jag inte längre fly