En diskussion jag hade med en tant på busstation om gud och livet
Är du troende?
Jag satt o vänta på min buss
Det var en dag som denna
Då en lite klapp
Uppå min axel kunde känna
Det var en äldre dam
Hon verka ha en fråga
Ja log då lite lätt
Det verka få henne att våga
”Tror ni gud er älska”
Hon fick ett svar hon inte vänta
Svaret jag gav henne
Fick henne att flämta
”Ja det tror ja nog”
Svara jag och log
Hon svara smått förbryllat
”För våra synder jesus dog”
Jag berättade åt henne
En sak jag alltid sagt
Att inget kort man lägger
Är det sista som man lagt
”Aldrig är det för sent
Att göra en gärning god”
Tanten höll på att svimma
Framför mig där hon stod
Hur kan ni vara säker
Sa hon med tvivel i sitt ord
Hur kan ni vara säker
Att ni blir bjuden upp till herrens bord
Man kan inte vara säker
Det är en känsla som jag har
Ett liv rätt gott jag levat
Försökt vara som min far
Du menar då med andra ord
Att aldrig har du syndat
Och helt på egen hand
Guds nåd du nånstans fyndat
Nej det har jag inte sagt
Men saken e som så
Att om man blott om ursäkt be
Så kan man också få
För om vi har en herre
Är han rättvis o snäll
Han icke förvänta sig
En bön varje kväll
För han representerar godhet
Sin son för det han gett
Och allt detta skulle annars
För ingenting ha skett
Men ja tror nog de finns nån där
Som värna om mitt bästa
Alltid nu o varje dag
Som livets fest jag festa
Tanten log,
hon verka också känna
Att alla dessa ljusa ord
Klinga extra bra en dag som denna
Hon tackade för sig o sa
“Men vad roligt att du sett
Allting gott som herren gjort
O allt han åt dej gett”