Jag trodde att

jag
var skonad

det grövsta kränkandet
var inte riktad mot
mig

men jag hade så fel

jag
var som väggarna i ett rum
den som tog emot

jag försökte förstå
men förstod inget

jag
bara tog emot
och såg
såg
kände
allt du gjorde
mot de andra
och
allt
som jag slapp

jag
slapp bli kallad idiot
du kallade mig å andra sidan
aldrig något alls
jag slapp tigga
men jag bad
aldrig om något

dina utbrott
var aldrig riktade mot
mig

för jag sa aldrig
som det var

jag
sa aldrig emot
livrädd som jag var
jag var bara tyst

tyst

rikoschettmottagare

tyst

medskyldigt tyst

jag
lät allt passera utan frågor
utan uppror
livrädd som jag var
inuti önskade jag
varenda dag

att du skulle dö

jag ville aldrig
att du skulle komma hem


jag trodde att
jag
var skonad
därför att du aldrig slog
mig

jag var en vägg
en leende vägg
en som försökte
skratta bort allting
det skrämmande

jag har försvarat
dig

sagt till de
att du är galen
jag trodde det var
enkelt
som för indianerna
den galne
slipper alltid ifrån

fast
det gör lika ont ändå

allt
du har gjort mot
oss
skär rätt igenom
mitt

gör

mig

av

jag
har aldrig fått något svar
aldrig fått veta om
du älskar
mig

eller om
du hatar mig
eller om du känner
överhuvudtaget

jag har aldrig fått något svar på
varför
du är som du är

du
har präglat
mig

jag
har efterapat dig
i ett försök att förstå dig
jag har efterapat dig
därför att jag inte ville
lida lika mycket
som de andra

jag trodde
jag skulle komma undan
om jag var lika hård

som du

jag
är inte som du
jag led som de
men stängde av

istället för att gråta
sparka
skrika
slå dig
i skrevet
på magen
slå sönder
dörren eller
en blomkruka
teg jag
skämtade bort

allt

jag stängde av

mig



jag har aldrig
aldrig riktigt
kunnat vara
säker
säker på att någon

älskar
mig

jag har aldrig
varit säker på att
du
gör det

det finns
tusentals sätt
att visa
miljoner tecken
på kärlek

men
du visar mig
inget annat
än

rädsla

för
du vill inte dö

ensam.