Människan
Han tog mina händer och kramade dom mjukt men bestämt.
-Låt oss be, sa han och slöt ögonen.
- För vad? För vem? Jag som inte ens är religiös tänkte jag och skämdes lite.
- För dig, för oss. Även om dina tankar är smutsiga och direkt farliga så är ditt samvete rent och din själ fortfarande fri.
Vi stod så en stund och jag kände mig tryggare för var sekund som gick.
Han släppte mina händer. Såg upp på mig och log.
- Så, hur känns det?
- Bättre, sa jag och ljög faktiskt inte.
Han nickade mjukt och lämnade rummet.
Dagsljusets fick mina ögon att kisa. Det var molnigt men luften var frisk.
Jag satt mig på ett café och fick tag på en tidning.
Dagens rubrik: "Stadens järnverk hotar med nedskärningar".
Jag bläddrade vidare.
Solen smög fram och sken in genom fönstret.
Ljuset fick mig att titta upp och plötsligt kände jag mig som en människa igen.