Världen är kul, säg, är den inte det,
bara man är varsam med sitt lilla livsdrev.

Man fångar in allt man vill i cirkeln
allt som är möjligt återkommer
filosofiskt och psykologiskt kretsande.

Man växer in i det naturliga ljussköna
allt återvänder i en rund formel,
en labyrint - man väljer själv
dess alstrande mening -
jamen, ingen förlorar på att vara god.

I en annan skepnad, i andra skepnader.

Äpplet är ett gammalmodigt tempel
aprikosen hänger i ett välvt fönster,
inte längre luft för det transparenta
utan människor har föreställningar
som har sin grund i hieroglyferna
om skapelsen, sedan kan allt liktydigt
te sig olika för att gedigna skillnader finns,
även om de inte alltid är synliga,
men mönster finns alltid.

I mönstren söker vi sanningar,
i poesin i rytmen på något sätt.