Det är en utav de där vasseggade dagarna
jag ligger i framstupa sidoläge
och söker nåd, ber om den
ser en dokumentär om Adolf Hitler
men inget går in mer än det inre
min fullständiga kollaps inför vanvettet
allt brusar och läcker ut
men den egna uselheten
känns mindre
av det som ändå når mig
hör hur han älskade sin mor
Klara Hitler
Adolfs mor
som han älskade henne
också han
tänker jag och hör knäna skaka
rymde kärlek
hade en mor
också Adolf Hitler
har älskat
ingenting annat
bara en mor
och sedan ensamhet