Efter en god lunch med efterföljande middagsvila vaknade jag plötsligt med insikten att jag är invandrare. Kommer alltid att vara en främling i ett land som aldrig har begärt att få mig som gäst.
Nästa tanke blir vad har jag gjort för att få rätten och ynnesten att leva i trygghet och välmående. Har jag tillfört min omgivning, mina nya medmänniskor något av det som var mitt förflutna. Mitt ursprung, utseende kroppsspråk följde ändå med min kropp och själ när jag föddes på nytt i detta land som aldrig begärde min närvaro.
Jag kan ställa mig många frågor, men en första måste bli vilken identitet har jag. Jag har självklart ett bagage med mig från mitt tidigare liv, men ingen självklar identitet i mitt nya liv som anonym medborgare.
Det är just det som är problemet med att återfödas. Vad måste jag lära för att bli det som förväntas av mg. En ny anonym medborgare utan förflutet är ändå en individ och som sådan har jag flera spegelbilder som alla skiljer sig från varandra.
För det andra måste jag fråga mig var är jag i nuet, kan jag lära mig förstå platsen där jag skall bygga upp mitt nya liv. Vilken av mina individuella personligheter är mest lättanpassade till den nya livsmiljön. Jag kommer annars att alltid känna mig som en främling i det nya livet.
Det tredje och kanske viktigaste av frågorna är, kan jag leva med dubbel identitet samman med människor med ett helt annat förflutet och helt andra minnen.
Människor som kanske också brottas med anpassning och liksom jag har blivit nyfödda individer med främmande ursprung återfödda på en främmande plats. De föddes ju kanske som jag, på nytt som invandrad och vuxen med minnen och seder, attityder som är en främlings.
Kan jag trots det få respekt för min särart, för mitt Ego. Främling bland främling i en främmande plats och värld, då kommer jag leva lycklig.
© Bosse 25 mars 2018.