I en ond värld är fjärilarna av stål och flyger genom din kropp

Gräset är små uppstickande rakblad

Bronsstatyer är det mjukaste du kan röra

Molnen är metall i gasform som bränner dig

Regnet är som mynt som släppts från eiffeltornet

Du har bara hoppet kvar

Tänk att få känna en mjuk sak igen

Du letar tröstlöst efter någonstans att sätta ner dina fötter utan att skära dem.

Du kan inte flyga

Därför hoppar du omkring

För när du är i luften i en halv sekund så känner du ingen smärta


Ditt hjärta hoppas

Dina ben hoppar

Du har ångest

Stålet i dina händer går aldrig bort

Du föddes med vassa klor

Ett monster som hatar det monstruösa