Den smale pojkens blick tittar ner mot mig
Förbi mig
Hans ögon fokuserade
Anletet med rätta stolt
I händerna hans viol
Den enda ägodelen som har ett värde
För med det sveper han med mig
På äventyr i främmande hav
På en livstid av glädje och sorg
Han ännu inte hunnit uppleva
Han träffar mig där ord inte kan
Utan att använda ett enda
Frågar han frågor jag aldrig hört förr
Och om jag har det så har jag förträngt det
Men för en gångs skull
Så är det inte jag som är den viktiga här
Det är han
Den alltför stela handskakningen
Med den alltför flummige dirigenten
Den falska noten som försvann i orkesterns dån
Och skar i hans hjärta
Utan att han rörde en min
Det annars felfria framförandet
Som bar på en historia
Som outsagd berörde många hjärtan
Skinandes igenom dussintals
Anmärkningsvärt begåvade
Unga virtuoser
En pojke med ansiktet av en man
Som vunnit sin själ åter
Med skönhet.