Om du vill, vi kan gå ut och vi kan resa långt. Vi kan stanna tre timmar innan nästa hållplats och börja gå. Jag kan gå långt med dig, hur långt du vill. Jag kan dra dig i en kärra.
Vi kan resa till öknen, leva utan vatten. Vi kan gå norrut och sitta nakna på isen. Vinka till gudarna och hånflina.
Vi kan gå och dö om du vill.
Vi kan donera alla våra njurar till välgörande ändamål och sedan spana från himlen. Se hur det går för våra njurar.
Eller så kan vi blunda.
Eller så kan vi leva.

Vi kan rida på tjurar.
Om vi gör det snabbt hinner vi inte tänka. Vi kan leva hela dagen utan att tänka och sedan på natten, på natten kan vi räkna matte. Och fundera. Skriva en roman och ringa till pappa. Fråga hur det går.
Vi kan köra bil.
Du kan köra och jag kan sitta bredvid.
Ställa kluriga frågor i komplicerade korsningar och vänta på kraschen. Vi kan dö där, om du vill.
Eller så kan vi fortsätta köra och jag kan hålla käften. Hur länge som helst.

Jag kan se på dig hur länge som helst. Jag kan titta på när du kör bil.
Jag kan se på dig bakifrån och du är fortfarande mer intressant. Mer intressant än väggen, golvet, taket. Mer intressant än dokumentärfilmen om pandor som jag faktiskt vill se.
Du är mer intressant än alla pandor, du sitter och äter.
Vi kan stanna så, för min del går det bra.
Om du sitter kvar, jag sitter kvar. Pandorna kommer och går och det passerar år men du sitter kvar. Och jag.
Vi kan prata med varandra, på finska.

Bär mig i dina armar. När jag nästan dör, när någon hugger mig med kniv och jag faller till marken. När jag inte kan andas, eller om jag bara somnat.
Du kan lyfta mig och kyssa mig på pannan och lägga mig någonstans.
Du kan gå, om du vill.
Jag kan vakna när en ny dag har startat. Jag kan kika på dig från avstånd och förundras över att jag känner dig.
Jag kan vara nöjd så.