Inom mig bygger rädslan upp en mur
Den är så hög att molnen omfamnar den
På ena sidan står jag och tittar upp mot toppen

Muren är mitt fängelse
Hårda, kalla stenar som håller andra borta
Min själ och mitt hjärta är på andra sidan

Ingen kan rasera min mur
Jag försvarar den med mitt liv
Så att ingen kan göra mig så illa igen

Jag vet inte ens om jag själv kan riva muren
Den har växt varje år
Nu kan jag inte längre se vart den slutar

Sten för sten, tunga och svarta av sorg
Med blodiga händer har jag fortsatt att bygga
Jag fortsätter bit för bit, sten för sten

Smärtan har jag nu lyckats bygga in i muren
Det skär inom mig och min själ förblöder sakta
Jag vet inte om jag någonsin vågar låta muren rämna

Den dagen kommer jag stå naken inför världen
Skadad och livrädd
Jag är så rädd för att bli sårad igen

Ångesten drar runt min mur som en mörk våg
Den slår mot stenarna hotfullt dånande
Den försöker gång på gång att krossa mitt försvar

Jag kan inte svälja, rädslan och ångesten kväver mig
Trots det försöker jag fortsätta leva
Jag fortsätter att testa om jag är något att ha

Ibland vill jag bara att alla ska hata mig och göra mig illa
Jag vet iallafall hur jag ska hantera smärta
Lyckan är min värsta fiende

Jag vet inte hur jag ska klara av att känna mig lycklig
Jag vet ju hur snabbt lyckan försvinner igen
Hur ont det gör, så ont att jag inte kan andas

Trots att jag vet hur ont det gör
Så försöker jag fånga den
Hålla fast i den

Men gång på gång rinner den ur mitt grepp
Omöjlig att hålla kvar en längre stund
Mina följeslagare Ångest, ensamhet är mer lojala

De vandrar vid min sida år efter år
Håller mig varm om natten
Åren har försvunnit i ett töcken av dåligt mående

Jag har ju redan bestämt mig för att leva
Så hur ont det än gör, så måste jag börja chansa
Lita på andra människor igen och våga tro att de bryr sig

Så här står jag
Nedanför muren
Och kämpar