Jag fick återigen anledning att fundera över

Vad det är som gör oss människor till dem vi är

För det finns en fråga som ställs om och om igen

Det är en fråga jag nog aldrig kommer vänja mig vid

Eftersom det svar som för mig är en självklarhet

Tycks förbrylla i stort sätt alla de som frågar mig

*Om du hade fått välja skulle du då önska att du

Slapp ha ditt funktionshinder Cerebral pares*

Det svar jag kan ge den som frågat mig detta

Är ett rungande och tydligt NEJ 

För jag vill ha kvar de erfarenheter det gett mig

Och jag vill inte vara någon annan än den jag är

Samtidigt som jag ju inte vet hur det är att vara

*Normal* eller vad jag nu ska kalla det för

Så du som med uppspärrade ögon nu står där

Och stirrar på mig som om jag vore knäpp

Ta dig en stark funderare innan du dömer 

På huruvida du vill vara någon du aldrig kan bli

För jag är ganska säker på att innerst inne 

I djupet av ditt hjärta så är även ditt svar på det 

Ett klart och tydligt orubbligt NEJ