Du var vår lila fjäril
och du lös vackrare än andra
För andra ville bara passa in
men du, du levde som den lila fjäril du var
Fast inte lila fjärilar existerar
så existerade ändå du

Sen du dog kan jag inte skada mig längre
jag har väntat hela livet
på att hitta lösningen
friheten
och den verkade bestå,
av att du försvann

Och det du lämnade efter dig
var allt vi såg dig som

vi lyser, vi tar vara på livet,
vi fotar och vi lyssnar musiken
vi känner
och vi säger vad vi känner
vi chansar inte
vi gör raka motsatsen till dina val
och vi vet
att du ville att det skulle bli precis just så.

Jag kan ibland vakna på morgonen och inse
att jag är vid liv och gråta
för att det är inte du.

Tårarna skakas om bara jag skriver nu
Jag vet att mina citat bara var komik för dig
Jag vet att mina motiverande böcker och texter
bara var textkladd i dina ögon
men ändå kunde du le
för hur jag log åt livet.

Lite som att du fick gå in i mig för att uppleva hur det var
att känna det där levande, det där brinnande,

i dig brann ingenting, i dig brann du via andra
men i dig själv, där var elden släckt
sedan en tid ingen fick veta om.

Du efterlämnade en krossad Mamma
och två sorgsvultna vänner
som kommer göra allt för att hedra det vi såg i dig,
som du tyvärr inte kunde se själv.

Jag kommer fortsätta använda dina underhållande
men enkla ord
om hur livet borde vara, om hur vi borde tänka.
Jag kommer alltid referera till "Minns du när.."
för även om du tog ditt liv 15 december
även om du är borta, även om du är död
så är du alltid levande som du var från mina ögon

Du har inga tunga stenar som bryter dina tunna vingar längre,
Du slipper livet som höll dig på marken
(när du alltid behövde få flyga)
Oskar

du är fri



Minns du texten "När jag faller orkar du för 2"
Det är okej att du inte ville leva,









För jag orkar för dig nu.