Hon hör ljuden från korridoren. Avlägsna röster, klapper av träskor. Det skramlar från sköljen. Nattpersonalen städar upp innan dagpersonalen tar över.

Gardinerna är fördragna. Det är halvmörkt i rummet men en ljusstrimma har ändå letat sig in. Hon får lust att sträcka ut handen, fånga något. Så nära och ändå oåtkomligt. Lakanen frasar när hon rör sina händer.

Den tomma sängen intill hennes är slätt bäddad. En gul filt, på sidorna prydligt instoppad under madrassen.

Handfatet vid väggen blänker av vitt porslin. Hon har aldrig tvättat sina händer där, inte sett sin bild i spegeln ovanför.

En ringklocka ljuder i korridoren. Hon vänder blicken mot ljudet. Någon mår dåligt. Hastiga steg utanför dörren. Alltid bråttom. Hon minns sina egna steg, fötterna minns svalt glatt golv.

Filten sitter fast. Luften är varm och desinficerad. Dörren är stängd.

Hon ringer i klockan.