bokträden står där raka och stolta

med lövkronor så majestätiska

ett sus genom skogen går

de talar med varandra

 på träders språk

de mumlar, väser, murvlar

de talar om svunna tider

hur allting var i det förgångna

när de en gång var små skott

om himlens blåa valv 

om vindars kraft

men ock om sommars milda

höstars pinande regn

stormars vinande dån

höstdagars gyllene vy

så pratar de

om vitt och brett

ser de nya skotten

skjuta upp ur jorden

och de små

får höra historien

om hur bokskogen

en gång blev till