Rymdens radiobrusande sång
går efter bearbetning
att lyssna till:

Den är en dov monoton vals,
en majestätisk kakafoni
av atonala harmonier.

Jag tänker mig att Detets skri
är av samma kulört,
samma avgrundsdjupa vaggvisa,
sjungen av halvslumrande oljetankers.

Ibland rör de sig i sin dvala;
då kränger och dänger och tjongar det
och vi rycker till,
men stannar strax upp.

Fastfrusna.
Som när lejonhannen
gäspande lyfter sitt väldiga huvud
medan vi smyger förbi
den halvöppna buren.