"Det är alla andetag som vi bär med oss. Röster och beröring av någon annan utanför och huden som slutar vara spänstig och solen som ler med klar strupe och det som du sa att vi skulle bli. Det är det och alla skratt runtomkring den ängsliga gatan och det jag sa att jag älskade, det som var det bästa som jag visste, och barnet, och träden där utanför fönstret. De går ingenstans. Djupt nersjunkna i jord som minns. Och framför oss ligger bara hopp, bara hopp och andetag som vi erövrar och lever av. Det är just det. Just det som jag vill säga till dig eller er, som vänder bort eller tittar ner. Alla är vi bara så nära varandra att när vi faller, faller vi alla och när vi reser oss så skrattar molnen, tillsammans är vi de enda som ser; att kärlek ligger inte i orden, utan i det som vi gör. Gör oss, och er"