Klyv min panna,
klyv den mitt itu,
skär mig,
rakt av,
från panna till häl

punktera varje liten cell,
millimeter tunt från tiotusen småhål dansar blod inte fritt,
dystert tungt lämnar det djupa dikesränder mot min hud.

Psyket är sjukt,
själen tömd,
uppäten av ensamhet,
jag är död
och
jag
undrar

finns det ett liv någonstans ?