så en poet till mig sa

kanske för att mig trösta

att dikta och skriva prosa

är inte för att rösta

att det tävlas i detta

är för mig en gåta

det som är det rätta

att det bra ska låta

att skalda är ett kall

som är för eget må bra

och i många fall

att skriva något varje da'

säkert var det så även förr

alla ville bäst vara

när poesins magiska dörr

öppnades när orden fara

självklart alla respons vill ha

men när de skrivna orden

inte skrivs för att behaga

utan för att spridas över jorden

människan aldrig kan bli bäst

så det kan tyckas vara

alltid någon annan bättre än bäst

så är det bara

moroten som lockbete fungerar

det skrivs så pennan glöder

nya poeter debuterar

de dikterna göder

livet är en ständig kamp

alla vill stå på denna ramp

i ljusets sken sig visa klar

en stjärna upptäckts har