balkongen igen
omgiven av
den varmaste kvällen
hittills

men valde att gå in

allting
där ute påminde om
hur det är att vara blind

allting
var dött, innehöll
ingenting
ingenting

balkongräcket
bara ett balkongräcke
gräsmattan
bara en gräsmatta
himlen, alla moln
rörelse

jag, stilla
tom, karg jord

smärtan förstärks
av att en gång
hållit nyckeln i sin hand

jag kände allt
men det försvann
snabbt
snabbt

jag har tappat alla orden
allesammans jag stal
ifrån boken

saker har viljan
att hålla sig kvar
men hittar inget fäste
& alla dessa ting
kan omöjligt bära skulden

det är själen
som dansar motvalls

& vad är man utan
en synkroniserad själ?

ensam
på ett tyst dansgolv