de säger att vintern kommer tidigt i år
men jag vägrar tro dem
jag ser fortfarande eldklotet däruppe
bland halvmesyr till stjärnor och
vilseflugna kråkor
jag hade en gång en vän i Dublin
han sa att fåglar och bevingade träds fåglar
signalerade mitt namn
ovanför gårdarna och de vita hästarna
hans ord borrade sig in i min försupna hjärna
och efterlämnade ett spår av snöflingor
sådan där kondenserad vätska
som vi vanligtvis spyr galla över
men en dag som denna
hade det varit på sin plats
med en rejäl omskakning av
den inkuberade världen
där dussinmänniskan nöjer sig med artificiella
landskap och färdigregisserade manus
trots att gliporna i glaset
hånler mot oss
ser rakt in i våra själsliga speglar
och vädjar om stenskott