Bakom stängda dörrar
låter vi våra spindelvävda blickar fästas mot varandra
suktandes efter den eviga känslan

Och värmen från vår hud
tinar våra frusna vener
som odlats under tid av bitterljuv ensamhet

Nu delar vårt inre rytm i en behaglig symfoni
och in i mörkrets djup
fäller vi tårar och delar skratt
över vår än oslipade enighet.