ett anletsdrag

en flashback

och jag var nästan där

men nästan är blott nära

så jag förblir just här

långt bortom sjuttiotalet

och allt det innebar

här tjatas det om valet

och välfärden vi har

det viktigaste valet

är nu fördolt för er

ni irrar i en cirkel

där mycket vill ha mer

man ser dit näsan räcker

så har man blivit lärd

men insidan är öken

så karg och undernärd

ett anletsdrag

en flashback

men inget som består

jag sträcker mig

mot höjden

i dessa hårda år

när många profiterar

på glansig nostalgi

är jag på vandring hemåt

frälst, andefylld och fri

ett ansikte

en flashback

en kemisk obalans?

en tanke som vill dröja

i någon annanstans

men där kan ingen av oss

få uppehållstillstånd

där finns det ingen plats för

förnuft eller förstånd

bedåras du av glansen

en illumination

och deltar du i dansen

med hela din person

så landar du i tomhet

och idel hopplöshet

då hjälper inga floskler

om solidaritet

LARZ GUSTAFSSON  3/7 2018