*
Konsten att skriva handlar om två människor
som utför rörelser i ett tomt rum.

**
Vem som helst kan spela teater.
Konsten är att finna en betalande publik.

***
Det var en svensk, en tysk och så en norrman. En historia som skall framstå som löjligt trovärdig, bör innehålla antingen en svensk, en tysk eller en strax utanför Trondheim en gång boende individ. Män är löjliga, framstår som löjliga eller beter sig som om de vore. Varenda 'jävel' vet om den saken. Bara att skrivande sällan handlar om just män.

****
Konsten att göra något springer ofta ur egna erfarenheter, ur andras erfarenheter samt ur historien om andras mer eller mindre lyckade erfarenheter som dessutom skulle kunna tänkas utgöra en 'olöslig gåta', ett 'olösligt problem'. Trots att erfarenheter ofta talar om att det inte existerar några olösliga problem, bara en prislapp och en möjlig ovilja att lösa knuten.

*****
Konsten att skriva handlar om att göra det själv, låta någon annan göra det, prova och finna det meningslöst. Samt 'ditt sätt' att göra saker på.

******
Bristen på skrivmaskiner är uppenbar. Det säljs så få av dem i detaljhandeln. Samtidigt, om någon vill göra en film om skrivandets evangelium, en maskin att skriva på är inte svår att uppbåda och inte ens ett mindre hav av människor och maskiner att skriva på skulle där utgöra något problem.

*******
Författare har sällan egen sedelpress i källare, på vindar, i gästrum eller i stugan på landet. Det som behövs, utöver en smula gjorda erfarenheter, är ofta nog att lyckas med bedriften att vara barndomskamrat med förläggaren, gift med en släkting till förläggaren, spela tennis med förläggaren eller på annat sätt ge sig i lag med förläggare och deras möjliga kontakter med sin del av verkligheten. Annars går det bra att förlägga manuset själv, någonstans med nära anknytning till din egen version av verkligheten, ett tryckeri, ett tyckeri samt en välmenande publik.

********
Författaren skrev boken. Den som korrekturläste smörjan, förlåt manus, gjorde sitt jobb. Boken hade 'inga fel', ens vid tillkomsten. Bara att den som läste manus inte var lämpad att bedöma om boken hade 'de rätta kvalitéerna', om än de rätta kvantiteterna. Förlagen som boken skickades till hade alla möjliga och artiga invändningar mot att ge ut boken, än mindre trycka den. Naturligtvis låg eventuella fel hos 'alla andra' utom de vilka tyckte att den nog dög. Bara att författaren och korrekturläsaren själva inte skulle behöva köpa den. En oerfaren kanske skulle ha något att invända ändå, exempelvis att författaren skulle kunna lyssna till eller läsa sig till, eventuella brister i första utkastet. En numera legendarisk och tyvärr avliden författare fick skriva om sin första bok mindre än två dussin gånger innan förläggaren gjorde sin blygsamma insats att trycka och 'ge ut den'. Varenda bok därefter kom till just granskad och nagelfaren.

*********
En bok skriver sig själv. Författare bör dock befinna sig i rummet då den blir till, för att övervaka själva den skapande processen.

**********
Det var en gång en svensk, en finländare och en dansk. Den dagen var det sedan länge dags för något att äta samt dricka. Och så gjorde de just det. Visst skrivs det alldeles för litet om konservöppnare. Däremot har de förekommit i filmer, eller avsaknaden av en just sådan tingest.