Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förhoppning utan hopp!

Det skrapar på min dörr så jag öppnar!
Där står döden och vill in men jag skrattar glatt för att sedan säga:
Du har gått vilse.
Döden som har funnits länge kliar sig förvirrat i håret och säger:
Du har rätt, jag måste ha blivit senil på sista tiden.
Hur länge får han bära det?

Tyvärr vet jag att han kommer åter men får väl hoppas att han glömmer.




Övriga genrer av Hopplös själ
Läst 150 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-07-04 20:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hopplös själ
Hopplös själ