Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

gräv mig tom fyll mig med luft

Bakom frasiga skavsår och stålhård hud.

Att det mjukaste mjuka, är det hårdaste hårt.
Att där innanför kyla,
finns glödvarma sår.
Där finns en oro att bli lämnad,
som gör att man går.
Där finns ett hav som böljar,
kring den ö,
som är vår.

Vi pratar kilometerhöga vågor
och svart, iskyla i vinden.
Vi pratar kapsejsade skepp,
och fyrtorn som försvinner!
Vi pratar mörkaste mörker och en rädsla,
som helt saknar botten..

Vi pratar om kärleken till livets ljuva kärna,
och att hålla om sin dotter.




Bunden vers (Rim) av sidfot
Läst 186 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-07-05 14:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

sidfot