det finns ingenstans att ta vägen varför ska jag äta och ta promenader för vem för vad för hälsan och kärleken för fågelsången jag är på väg nedåt och kan inte längre dölja det och som jag har försökt och alla dessa gånger jag bara svalde och svalde blaskade ansiktet med kallt vatten kammade håret och tog klivet ut i livet där människorna äter varandra och inte en enda gång lönade det sig. fanns det kärlek där fanns det någon som sa god dag på ett trovärdigt och äkta sätt som fick mig att le och vilja stanna. som när du kom den där vintern när snön räckte ända upp till fönsterblecket. men det var andra tider.