- Vaaa gör niii häär. Rufflare åååå luggslitna loppsäckar!
- Vem har gett er lov att blaska åå blöta vatten....häääär
i min tjärn.

Trollen tystnade, överraskat kikade de ut över vatten-
ytan. Roffe satte upp ena handen vid örat.
- Hörde du nå´t, sa han förbryllat. Det lät precis som om
någon pep till om nå´t med loppsäckar. Jag tyckte någon
knorra till i närheten.

- Äh, de susade säkert i säven, fnös Gnylt. Det prasslade
kanske i vinden. Ja kanske en fiskrompa slog sig ledig
å lös i vassen, föreslog han.

Fiskrompa....de ska du få för, bubblade paddan i kokande
vrede. Vänta bara.
Han spottade opp sig...PUH, PUH. Blåste, pustade,stånkade
....PUH, PUH och pumpade luftsäcken tills PUH, PUH, den
blev till en enda stor och PUH, PUH fläckig ballong. Sedan
väste han fram en enda lång och bubblande harang av
vokaler å konsonanter. Ord, ord, ord, öste ut åt alla kanter.
Klart och tydligt uttalade han en fördömelse över dem.

- Niii avföda av fulländad fulhet. Niii är på flofolkets
tassemarker. Niii skall minsann få smaka på svartkonst-
trummans maga-kadabra-monster-konster. Kulögonen
glodde hotfullt mot trollen.

- Hi, hi, fnissade Roffe, va maga-kadabra ä du för en??
Han sträckte sig ut och petade på pöspaddan, så att den
fick en puff. Med en överlägsen min sträckte han sedan på
sig.
- De va mig allt en liten hårdfjällad filur vi fått hit. Åååå
vårtor har den mest överallt....den fulingen. En så skär
å sötslickad nos du har min lilla näckros. Han pekade
skrattande på paddans huvud där näckrosen satt fast.
Den lyste som en glittrande krona i månskenet.
- Sååå, morrade Roffe, va önskar min sköna uti natten.
Vill ho lösas från nå trollerier eller hokus-pokus-erier,
nå´n häxtossa styrt om. Med himlande ögon lade han
huvudet på sned och suckade.

Ock, ock, ock,
gullgo å silverfjäll,
ögonfransen smålen,
så söta å småmjäll,
du stråla ikapp me månen,
dina små tåben,
ej likna prinsessas,
må´n tro du lessnas
på prinspuss
som alri på´rej pressas.

- He, he, he, sicken vårtigt, prickigt, pudrad socker-topper
flicka vi fått hit. Ja inte tar ja me annat än sockertång i de
där plytet. Ho, ho, en grönlemmad grodemadam Gnytte.
Titta Gnytte, ge prinsessan gull-mun av vårt riket en
rykande färsk blötpuss. Ge henne en puss så förtrollningen
bryts.

Gnylt vågade knappt andas, han vred ihop ansiktet med ett
pip.
Pälsen knollrade sig av fasa och nackhåret reste sig rätt opp
som en svinborst. Med hes röst stammade han fram.
- Ssssluta,,sssssluta Roffe. De, de,de är ju han...han är ju
FFFFFF Flogummans väktare och skyddsande. Han manar
fram svartkonster ur bottenträskets avgrund. Drottningen
av djupet är hans härskarinna. Den fasansfulla, den fasans-
fulla HÅLKÄRRINGEN är hans drottning.

Roffe fräste irriterat åt pratet.
- Flogumma hit, å Hålkärring dit...va ribbeli-bibbeli-babblan
bubblar du om. Har´u knaprat förståndet i bitar. De ä bara
nyspulver å hopkok allt-i-hopa.Hopkok på äggskal å gamla
galoscher. Förstår´u, förstår´u inte att de där är rena rama
falsariet.

Gnylt svarade inte först, munnen öppnades av förvirring.
Med vidöppet gap betraktade han paddan. Tankspritt
stoppade han in handen i munnen åååå bet till så det
knakade i den. Då blev det liv i honom, med ett illa-
varsnande gny skrek han.
-Han gör tecknet, han gör tecknet. Se, se, utbrast han
och pekade. Darrande, skakande, hoppande, och med
ryckningar i hela kroppen, fäste han Roffes uppmärksamhet
på paddan.
- Roffe, Roffe.....se, se!

Roffe nöp sig undrande i nosen och glodde med förbryllad
min på paddan. Den var stor som en fotboll nu. Den hade
lagt sig på rygg i vattnet. Mödosamt pumpade den upp sin
mage.

- PUH, PUH, den växte till en jättelik badboll.
-PUH, PUH, större och större vidgade sig paddans mage.
-PUH, PUH, den höjde sig och började forma sig lika
pösig som en luftballong.
- PUH, PUH, ja det vore en skam att inte förundra sig
över.....PUH, PUH, allt detta.

Roffe gned sig snopet under hakan. Vicken en....oj va
han kan. De ä väl inte grodan Boll själv.... i egen hög
person, mumlade han.
Mer än så hann Roffe inte säga, för Pöspaddan av-
bröt med ett trummande ljud. Han trummade på sin
utspända mage, med sina korta å vårtiga framben.
Det dånade, det tjöt både elakt och illa. Det skrek
så högt att blodet isade sig till klumpar. Ja ända från
tåspetsarna och upp till halsen isade sig blodet på
trollen.

Ljuden ekade...BADONG, BADONG...mot träd och
kronor. BADONG, BADONG....BADONG, BADONG
slog slagen då de dånade fram över sjöns alla håll
och kanter.
Så illa och elakt skallade ljuden att tänderna klapprade
av skräck och tungan färgades svart av avsky.Med ett
vinande pysande läte tömde paddan sin mage. Rösten
ekade ut i ett avgrundsvrål som fick skosulorna att
kröka sig av ångest och rädsla.

Flogumma, Flogumma,
Hålkärring kära min söta,
umma mi gumma,
blaska å blöta,
böljan din blå,
slibba å slabba,
grabba dessa två,
me fasa å pina,
bjud stormvindar att vina.

När paddan slutat vråla, tjöt en isande vind fram
över Träskotjärnen. Hånfulla skratt trängde upp
ur underjorden. Månen försvann i en mörk slöja
av moln. Ur den becksvarta skogen trängde det ut
hjärtskärande skrik, som uppfångades av trollens
öron. Vid skogskanten avtecknades ett myller av
smådjur. Grodor, fåglar, skogsmöss och ödlor
störtade stojande in bland bladverken med sina
jämrande rop. Under de svarta molnslöjorna
hördes surrande ljud av flyende insekter.

Ett par ensamma dvärgbjörkar invid tjärnens
kant slet då förtvivlat upp sina rötter och sprang
iväg med högljutt prasslande röster.
- Längre in, längre in, ropade de. Alla sprang
längre ini bladverken för att dölja sin rädsla.
- Längre in, längre in, skrek de i munnen på varandra.

Luften vibrerade av andar och gastar som tjänstvilligt
gav hals med sina gruvliga stämmor. Hårresande var
de att se. Onda och snarstuckna dunkade de sina
vanställda kroppar mot varandra...i en gastkramande
vals. De kallade på avgrundens drottning..........
HÅLKÄRRINGEN.

Vattnet började då att bubbla och sjuda. Det fräste,
vred, och formade sig i fradga och skum, så att en
kollosal virvel bildades mitt i tjärnen. Vinden, gastarna,
och andarna tjöt och slet i den mörka virveln. Då
formade sig armar och en hotfull kropp på den. I
rykande ångor och skum förvandlade den sig till
formen av något som liknade en jättelik spindel.
Den snurrade, snurrade, och snurrade. Runt, runt,
snurrade den omkring de två försvarslösa trollen.






Fortsättning följer i Mötet med Pöspaddan del 2