Man ska inte se direkt på solen.
Tänker jag och ignorerar dig ännu en dag.

Slår ned min blick.
Vänslas med en annan.

Ändå vet jag alltid exakt var du står,
hör precis vad du säger.

Som om vi vore på två olika sidor av en skärm. Två världar.
Fast då hade jag inte släppt dig med blicken.

Från tv-soffan hade jag sträckkollat alla avsnitt av din dag.
På behörigt avstånd.