Det är den där gången när man letade efter blommor i trädgården eller när man gick ner till sjön och hoppades vilja bada det är den där gången när du tog emot ens väskor genom fönstret och det är den där gången när du lagade pannkakor bara som du kunde göra dom.

Det är den där gången som aldrig mer kommer tillbaka.

Det är den där gången när du bytte lakan i sängarna eller tyckte man kunde sova i samma som någon annan och det är den där gången när du vävde högljutt samtidigt som vi försökte se på tv.

Det är den där gången som aldrig kommer tillbaka.

Det är den där gången när du sa att jag inte kunde äta samma frukost som dagen innan, det är den där gången du inte tyckte synd om min onda fot och det är den där gången du tyckte kläderna doftade så gott när de hängde utomhus.

Det är den där gången som aldrig kommer tillbaka.

Det är den där gången när du tyckte man var stor nog att gå över tågspåret och hämta posten själv, det är den där gången när du sa att de röda vinbären inte kommer förrän senare på sommaren och det är den där gången när du stod som målvakt när vi spelade rugby.

Det är den där gången som aldrig kommer tillbaka.

Det är även den där gången när du ringde sent en kväll för att du glömt gratta på namnsdagen, det är den där gången du var så glad för att jag träffat en vän och det är den där gången du log in i min kamera för sista gången.

Den där gången som aldrig kommer tillbaka.

Det är de där gångerna som aldrig kommer tillbaka men som alltid kommer att vara kvar ändå.
Det är de där gångerna som kanske inte betydde allt just då men som nu fått en helt annan innebörd.
Det är de där gångerna som vi ändå minns.

Som alltid lever kvar och ger mening på nåt vis.

Tack för alla gångerna med dig.