vi kunde skratta så att rummet log
luta oss mot varandra 
mjukt och stadigt 

som syster och bror -
bror och syster av samma jord

nu gör det illa allt jag inte förstår

jag kan inte skratta längre 

allt faller svartare och bultande
slår ångesten mitt inre
i vånda och vämjelse  

du är inte du 
du är inte ens möjligtvis du - 

en som hatar det är du
ett svek och min fiende

och jag vet inte hur man gör för jag föddes i ett land 

långt från terror och krig
långt från lönnmord och förföljelser 
där ingen får tycka inte ens viska - 

det landet vill du ha hit
det landet du tycker att alla ska åka tillbaka till

du är en mardröm som är sann
och jag vet inte längre
vilket land som är mitt -

vilket ska jag kriga i ?