Situationen målar slagfält i sinnet
och runstenen som skulle påminna att misstagen
aldrig upprepas stirrar sarkastiskt mot ett lidande.
Orden går runt och fyller tomma skal med meningar och bilder,
han är din poet.
Han är din räddare i nöden. Den som ser till att tåren byts mot
förståelsen och förändring, vilja och överlevnad.
Stålets hårdhet fryser mot naken hud och krystat skriker
slagorden genom vibrationerna. Ravinen ser inbjudande elak ut
och sanden under fötterna har stelnat till betong.
Stavelsen slår mot vitkalkade väggar.
Som räddar dagar från nätter, som får vågorna att minnas den doft
som väcker liv.
Han är din poet, han som väcker ditt sinne i empati,
som fångar ljuset i sin hand och kramar ut det där sista hoppet.
Han är vägen som aldrig tar slut, ett mål som ständigt når fram till
samma fotsteg som det allra första.
När sorgen strider med ditt hjärta,
när hatet tar över förnuftet och släpper granater över oskyldiga,
som får dig att somna gott om natten.
Som vaggar dig till rofylld sömn.
Ditt vatten, ditt ljus dina ljuva hjärtslag.
Ditt Norr och Söder och alla abstrakta tankars hjälte,
din spegel mot Universums inre,
dina skratt när gråten fyller hav,
din hjärtesorg när glöden slocknar
då är det honom du söker,
honom du vill ha,
Det är din poet...