I ärans ritt ur armod
vi följde ängens skritt
på harmförbarmat varmblod
mot mördarmörkrets mitt,
i sitsen silversadlad
vi for mot höga fjäll,
av andan avelsadlad
klev hästars grevvasell.

Och under oss gulliljor
läggs för vår hästskohov
att vitnade för viljor
bli rittens röda rov,
men ovan oss vår kulle
framleder tramp i trans
som visste att vi skulle
nog någon annanstans.

Dock lockandes till toppen
föröver maskrosbarn
så sadlas i saloppen
en mö för riddar Arn,
tillbaks i tid vi rider
mot medelfriden svart
och lurade vi strider
för allt vi aldrig vart.