Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Akta dig

Jag vet inte vad jag ska känna längre, så många dualiteter inombords som drar åt olika håll.
Skenet av positivitet som förrädar mina innersta apatiska sorgkänslor.
Jag undrar om de kommer ikapp mig, eller om jag kan vinna mot dem. Högt medveten om att livet inte är en tävling och att jag bara ljuger. För helvete, fan Sandra.
Så jag springer kapplöpning mot sorgprocessen. Den evigt långa sorgprocessen, tyngre än allt jag hanterat tidigare. Ännu gör det ont i magen i tanke på dig min älskade vän. Jag vet du ser, hör och känner mig så som jag känner dig när vi kopplar. En evig mystisk dans, för bara dig och mig.
Ett ljus.
Och jag ser här hur blommor knoppar ut för första gången, jag bara går med flödet. Så är det. Och de är okej att det aldrig var menat att vara du och jag, jag släpper dig inom mig. Kanske finner jag mig en ny älskare en dag.
Tills dess ses vi, ta hand om dig nu. Och vem kunde tro att sista akten var du.




Fri vers (Fri form) av Sagoängeln
Läst 185 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-10-18 00:20



Bookmark and Share


  S~A •••
Sorglig men hoppfull
2018-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Sagoängeln
Sagoängeln