Redan medlem?
Logga in
Poetens vedermödor
av uppmärksamhet kan man aldrig få nog det är ett ständigt knog att få ihop sina dikter man har ju sina plikter
bekräftelsebehovet utan gränser är man sliter sitt hår och sitter och svär om man ej utdelning får man fäller en tår
men nästa dag man i näven spottar man sitt inre blottar det var då själva fan måste man bli profan
ett självvalt kall att bli poet efter alla år jag vet min själ, mitt hjärta sjunger det inre fylls av ordens hunger
Bunden vers
(Rim)
av
Öknens Ros
Läst 166 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2018-10-19 18:45
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros
Senast publicerade
Påskgummor Ännu en dag Vägskäl Kvinnoförtryck Drömmar Falska ideal Bemötande Väntan Se alla |