jag tänder av inatt i mitt egna kalla hem
medan alla andra fortsätter runt mig
illamåendet och huvudvärken slår mig
som din pappa slog dig när du levde
och regnet som plågar oss alla här idag
får mig att sträcka mig efter min kniv

på en stentrappa vid kyrkan i centrum
räknade vi en gång våningar på husen
för att fördriva tiden när knarket var slut
och du konstaterade med ciggen tänd att
inte ens höga hus hade sett höga ut här
och att de enda som är höga här är vi

minns dessa dagar när mitt hjärta stannar
av smärta, abstinens, ångest och sorg
ligger under lager på lager och skakar
med en föreskrift om hur livet ska levas
när man aldrig tittade på bipacksedeln
till de tabletter som åts som smågodis

skulle sälja min kropp, själ och kärlek
för att få någon som kan räta upp allt
precis som du gjorde innan du försvann
nu är det kväll nästan jämt när jag rör mig
och nu är killarna äldre, dom som rör mig
och ser du, ser du de du trodde va en lögn

vill dricka te, läsa böcker och gå på café
försöker passa in i ett helt annat land
som jag så länge sedan flyttade ifrån
nu har jag inte längre någon identitet
om jag inte accepterar kriminaliteten helt
för tystnaden i tomrummet mellan dessa

förgör
mig
och
allt
jag
är