Fåglarna är rastlösa nu,
prövar sina vingar
flyger i kaskader över
disig oktoberhimmel

Sommaren dröjer sig kvar,
det skimrar över staden, men
solen är trött och luften mättad
av förmultningens odörer
när tiden vill höst

Trädens gröna skyar glider över
i matta nyanser av ockra och
löven faller sakta,
singlar mot marken
när ingen ser,
de har inte längre några
sagor att berätta
Släpper istället taget, förstulet,
med lättnad, i hemlighet

Det prasslar i högar av fallna kastanjeblad
när vi går mot tennisbanan
Glanslöst faller ljuset över marken,
över gatorna och över oss