Människan i huset.
Genom ett sprucket fönster
far mina tankar likt flyktig rök
på vägen ut ser jag det åldriga virket
tänkt att hålla det trasiga glaset
virket slitet och murket men segt
det håller tyngden trots sin bräcklighet.
trots sin svaghet och brist på stöd
stretar det emot håller i och ger sig inte
ett trasigt tak bräckligt av ålder
likt människan bryts delarna sakta ned.