Det har blivit dags att bli Poet! Alla tiders.

Börja med att göra en enkel, modern och smakfull cut up. Old school fresh och som att göra en clip show, lixom, mer som att pyssla än att kreera.

Skriv tusen texter. Fuck inspiration och kvalitet. MATA. Fyll en sopsäck med texter.

Dra en näve och klipp ut det stycke du gillar bäst ur varje sida. Bränn resten.

Det kan se ut ungefär såhär!

-----

han vaknar klockan åtta
och har glömt allt
han missar ironin och sin potta
han tycker det drar kallt

har von anka blivit president
gripit klarabella i fittan
muckat gräl med långtbortistan
har han låtit mörda gittan

parko kommer av sig i sin debatt om nazism och det norrländska/finska, lär sig att inte underskatta hanni och
tiff, dock inte andra tjejer

jag vädjar dina flimmerhår
hugger aldrig kniven i din bark
dricker aldrig djupt av den vita vätskan

dränkt i testosteronflott
snart får vi sällskapsångest
fotbad av vänkritikersvett

skogsbrand och det ekar över ån
solens ljus sprakar över ytan
min vän klamrar sig vid knotiga rötter
hemligheterna flyter upp från fickor

privatpoet och
lat profet i
livet ingenting

faller med hammaren
mot väggen
som darrar i lust
i ett omvänt eko
skyglappar av
för den kommande
smällen
jag river i blommor jag
driver med liv

vi krigar in på
riktigt skrudade
för ett återintag
av umeås slum
under vår sista
sommar stum av
ånga kvävd av tid

jag kan ta
ett tag vid
ditt öra och
ett vid din
slappa hals
och vrida
dig rätt
ur dina blå
ögons brunn
rinner vett och
jag kan slå
ett slag för
ditt sinnes
förvisning till
inget alls

vi är en skock
yra malar runt
din hjässa är
vi din pockande
migrän vi är
sena att vakna
och svåra att
söva vi sover
nakna och äter
ute på timmarna
innan åtta alltid
brunch till varje
mål

min vilda viga
gryningskiller
han lyfter mitt
hår och drar
min panna mot
sin hårda hand

om hon flytt
eller flyttat
är ingen
passande
fråga för
en resande

jag vinner fyra
av sju dagar om
bara några veckor
och allt som faller ut

kopplad i ett passionerat krig av vem äre som hela tiden lurar vem o är smartare än så och ljuger hela tiden
med Totalt Oengagemang runkar kaliban till ved och röker cigg och stänker hörnen med vildat kaffe saktar
in och kissar så högt han kan i salut till alla dessa generösa uppdragsgivare

skrapar svavel från kattformat barndomsgodis i diket som inte är ett dike. sverige röstar och flatorna vinner

vilden avskyr allt i Den Nya Världen tiss han ser en kyrkklocka, banga den, smäll på, dunka den nu då.
hemulens fasa med tabutalang, hattar på hattar och cirklar runt fingret, knackelibang

och sen ovanpå alltsammans vare inte ens dödsrädsla estetiskt vriden och hängiven eller ej
de va vanlig svensk victimshaming

ibland blandar jag ihop migsjälv
med ulf lundell, micke vie kommer
över hennes rygg i djupa veck

miljonärfåglar upphotade
på gärsgårdarna av felpippi
heimdal vinner vasaloppet
och skär halsen av
en flöjtpräst från mali

jultomten tar från de rika och fattiga och använder för reasearch om grooming för framtida demografier. sen
sprider han socker och spränger knutar av psyken. sen ger alla honom en lapdance i sitt inre eller på en affär
och biktar sig skamligt och underdånigt men stolt. tomten bara skrattar och skrattar hahaha hohoho kläm på
mitt skägg och dra bara dra i mitt manliga attribut medan jag tänker på din åtrå och skrattar

roamar torget mot tunnan
läser "det är slaveri" på gatlyktan
så jag hälsar på den

(det feministiska ideologiska
infekterandet [zick yo] av herrhjärnan (den sitter mitt i fittan)
avger en otrevlig doft ur dra åt helvetekörteln)
(fan mycke metasnack men assåändå inte en parallell asså det med kloakan o otrevlig doft, diktens dolda
agenda är inte att säga att NYFEMINATZISTERRNA (doh-lan) är att likställa med de skönträstoiska
manosfärerna, de lila manbärens språkråd, högljudda är de obetydliga, hatade av alla men se! i det tjugonde
året lr whtv lollish dog YANNGILLO den rödmålade adelsmurfe

hen bär dagboken ut ur vår blick
och går in i ensamhetens ritual
evokeringen av sentimentaliteten och
invokeringen av skräcken
trots tutoriala förslag
tycks han inte veta om
mördaren bör ta sitt eget liv

otadlighet är för geronter och
mojo säljs ur länderna i väster
hesse tappar kuken när demian festar
loss, skalbaggepolka i slottet
regnet är ilsket, marken pressad och trängd
kådisars sprickor i torra flickor
när marknaden stängs anfaller tiggarna
det uppgjorda är en dissipativ struktur
maria säger lets go för jag var nere

det svarta hålet av
samtal klockan två
damsugarens vän och
det blekta havet
vi äter det vi
kan och stirrar sönder
den heta punkten
under ögats barm

repen blir mina armar
ringen vidgas från min
mage och jag dyker aldrig
från ett hörn igen

när vi smög på den ensamma åkerns häger som
vi gåsmatade tills den du vet vad
slagen hemma och nyvaken vid tre tut tut tut kan
du aldrig nå fram till dörren och visa dig
och vid orörda pojkars natt brinner ersbodascenen
vid din tankes hatt försvinner toalettens blåvita ljus

under den knäckta grenen antar
vi betydelselösa förkortningar
för att låta historien visa
på charlatanerna
i min tidmaskin reser jag tillbaka
till femman för att fånga klassens
clown och bränna honom inför klassen

spyr skålande, surfande på
tusen myrors ryggar
kiss rinner mellan mina fingrar
döda svalor faller ur mitt bröst
ögon vänds mot hjärnans kött
friad friar friaren fritt till sin fru

de trodde jag la fram min sak
när jag spelade ur kanon
men jag är inte bitter
regnbågsdvärgen glömmer sig igen
och är öppen för förslag
kom med en sväng, nej, inte idag

unga poeters dröm om närhet till ursprung
dikeskanten, ändhållplatsen, död i sömnparalys


overklighetskänslor? gå hela cirkeln runt och rädslan inför detta?
ingenting för mig, jag spikar upp dig på väggen

det omöjliga miraklet
med det olagliga djuret
finns det några händer kvar


kaptenen skriker när det stigande skeppet kantrar
stundens nephente, min terra,
min lena tavla flackar och viftar
ormhåret hugger ovan väsande fågelögon
jag är ingen rik man, jag rider min kamel
genom det öppna ögat utan sporrar
fångar min tilltufsade tistel
där hon driver på magen av någon våg
stucken av egna taggar, humorlöst hög
hjälplöst bedövad fäller hon sina kronblad
och jag tar mitt tillfälle att gräva djupare gångar
i min cykliska pyramid

sen vid stenbrottet
kom en gång ett vildsvin
vi köper loss ett hus
jag har aldrig odlat skägg
du har aldrig rakat dig
vi spelar kort på en altan
och talar om att slipa golvet

jävla stadsbor
vad fan gjorde ni som barn?

vilka färger hatade du
när du klippte gräset här

olika inför lagen
men jag får äta glass

hjältarna som ingen vill vara
väcker mannen ingen vill känna
för att göra det omöjliga

skar en flik i armvecket
och strök på nikotin
satt vid sängen
såg hans kinder ärgas
vid tre på natten började han yra

sträck ut nålarna
läs samma bok igen
döda det du läste sist
rista kors på armen


han vacklar triumferande in
väcker mig med evangeliet
han har lyckats stänga av sitt hjärta
med tankekraft
dör på leende knän vid min säng

det är läskigt att bli galen säger jag
och ser kanske ett empatiskt ljus i hans ögon
men likväl är han trött
jag tror inte räddning finns

är vi så dumma
att det inte spelar någon alls roll
hur smart en är

grönt är den gula färgen

minns du den första dagen
när vi fick ett eget hem
hur vi gick där med vårt freak
det var du och jag mot lagen
vi var kniv mot strupe, liv mot lem
gick för varje timme över lik

vi bor i en skog nu
i tält som på låtsas
som när man var på låtsas
som när vi bara låtsades


som här, ståendes i rund bassäng
vita svala rundat mjuka pojkar av sten
i cirkel med armarna om varandras axlar och öppna skjortor.
vattnet sprutade upp från insidan
fem strilande strålar över pojkars ryggar
nakna ben
öppna skjortor...
längre upp med blod
på överläppen

hon var en av de billiga
hon var min direkt
jag är liten
jag är död
hon var en dam i nöd
hon hade grace
stolthet och ära
vi solade i öl
och knarkade oss kära

men här finns
aldrig avoidans
ty i ensamheten
är man själv


-----------