... i ditt liv
även över tid ...

... så har du inget annat val
än att från djupet av din själ
och det allra innersta av ditt hjärta
villkorslöst, helt och fullt släppa den fri
och låta den få vara och förbli fri
även över tid ...

Om kärleken då dig lämnar
och ej kommer tillbaka till dig
kommer det att göra väldigt ont
inom varje litet skrymsle och vrå
i hela dig ...

... Men inte i närheten av hur ont
det skulle kunna komma att göra
den dag du på annat sätt
direkt från den du älskar får veta
eller på annat sätt från annat håll får höra

att kärleken du kände
bara var till låns
och någonting du borde
inom hela dig ha känt

att den skulle vara intet annat än
vad den visade sig vara

– Något som kom och vände ...

Vackra tankar och rätt kloka ord
men hur rätt tänkt det än är det
jag försöker förmedla här ...

... saknar det såväl verklighetsförankring
som någon som helst relevans ...

... Ty när vi drabbas av kärlekens
underbara inneboende kraft
betyder framtiden noll och intet
i verklig mening ...

... Det enda som betyder någonting
är ögonblicket här och nu
tillsammans och i förening
med den vi älskar ...

... varje liten stund
veckor, dagar
ned till närmaste
minut och allra närmaste sekund ...

Alla kloka ord och välmenande tankar och råd
om hur vi kärleken ska kunna säkra
för att kunna oss försäkra
om att vi den även över tid ska få behålla i vårt liv

är tyvärr,
hur rätt det än tänkt är,
ingenting man vill ens tänka på primärt
när man bara är så där
alldeles och totalt hjälplöst
och fullständigt obotligt kär ...

Likväl är det dock så
att det är först när kärleken
utifrån sin villkorslösa och absoluta frihet
väljer att stanna kvar i ens liv

som den verkligen kommer att
stanna kvar och förbli
ett realistiskt och trovärdigt
hållbart alternativ

även över tid
som sträcker sig
så långt som ett helt liv
eller till och med längre än så ...

Det är när man varit igenom
och fått erfara den smärta
som besvikelsen över
att förlora den man älskar
och tvingas se och känna
när den en lämnar och sin egen väg går

en gång eller två
eller kanske några fler gånger än så ...

... Det är först då
det jag försöker förmedla
om kärleken här
överhuvudtaget ens
får någon som helst relevans

och därmed så ock en chans
till att ända fram till
någon mottagare någonsin nå ...

Att jag likväl
ens försöker att
med det jag här förmedlar
ut till någon annan nå ...

... är av den enkla anledningen
att jag vet hur fruktansvärt ont det gör
och hur dåligt man mår

när man dessa insikter till slut,
först efter att man egen erfarenhet
till sig får
och till sist tvingas att också förstå

varför
hur

och vad som måste till
för att vi ska slippa den smärta
vi av våra erfarenheter fått
och ännu fortsätter att få
så länge vi blundar och vägrar
göra någonting åt
det vi nu ser och förstår ...

... måste förändras
för att morgondagen
ej ska komma att bli
ytterligare en repris på igår ...

_______________________________

Tidigare publicerad här i november 2012
men det förmedlade budskapet 
saknar bäst före datum ...