och hård

dödande död död

död

död

den här steniga stranden

där större blanka stenar finns

där skelettdelar av sälar

och getter som missbedömt avsatsen finns

mellan beigea stenar

. . .


jag gick fram till en avsats

mot skummet och havet

den bältande röstboxen

av vind och vatten havet

jag såg min död mot de vassa klipporna

de vågskummiga spikarna

trettio meter ner

och ville hoppa

inte ramla

. . .

sen satt jag så

i de sträva saltiga småblommorna

och lyssnade utan att någonting hördes

utom den dödande vinden

den slet i kroppen

så kroppen klarade knappt erigeras

. . .

det mesta underkuvas havet

det dödande

av det livgivande

döda havet

. . .

att bli själv till salt

det är en fantasi

det är en transformation som känns närvarande

till havet

en okänd planet

av salt och vatten

som bara kan hosta och spotta

som allt kommer från

. . .

den här kroppen är så konstigt mjuk

det finns för många textilier och konsistenser

för ovaraktigt

för ungt

det som kan vara både

hårt och mjukt i samma svepning

är mer övertygande en stor varelse

. . .

jag har drömt vakna drömmar

att dricka havsvatten

men att det slinker ner som sirap

inte sötma

men att det salta

helt enkelt smakar så gott

godare än något från jorden

en fjärran planets ljumna blåa mjölk

. . .

död

död och salt

staplade slipade stenar

död

salt

salt

död