Skatan kraxade och tog på sig en viktig min, som
fick Roffe att skärpa sina sinnen lite extra.

- Kra, kra, lyssna och begrunda dessa allvarsord.
Vi hotas av mörker, ondska och förfall. Demonerna
från de "Vindpinade Haven" har alstrats fram ur de
bottenlösa djupen. Kräket och Äcklet har väckts och
kläckts ur sin mångtusenåriga sömn.

Det hela tog faktiskt sin början, den dag "Skammens
Vågor" började forsla ondskan ner mot den "Surmulna
Sjön". Som du säkert vet så rör häxorna Tvi, Tve, Spott
å Spe sina slevar där. De försöker lösa upp alla elakheter
så att de förgås av sin egen ilska.
Det farligaste av allt detta, är att det värsta å grymmaste
av det onda ombildas till gaser. De består av illaluktande
eder, svärord och fulheter som stiger upp genom luften
och gömmer sig i molnen. När molnen förmörkas av all
vreden, glider de genast förskräckta och desperata ut
mot de "Vindpinade Haven".
När all den myckna vreden ej får plats i molnen skjuter
blixtar av ilska ut genom dem. När de äntligen når fram
dumpar molnen med sitt regn allt elände ner i de botten-
lösa djupen, för att bli fria från ondskans mörker.

Allt detta som sjunker ner i de bottenlösa djupen samlas,
växer, växer och växer i sin illasinnade vrede och storlek.
Nu har de två största ansamlingarna växt färdigt i sina
puppor och kravlat sig upp mot ytan, nämligen Kräket
och Äcklet. Idag har den maktgalne tyrannen Kräket,
med hjälp av sin medlöpare och lakej den narraktige
lögnaren Äcklet, nästlat sig in i landet Lointala där
har de förslavat ljusalverna till underdåniga och
viljelösa individer.
De lismar, ljuger och förvränger sanningen och synen
på det goda och rätta så att alla förblindas till villiga
medlöpare. De ingjuter sina giftiga gaser i dem, så att
de blir som sjuka slavar i ondskans tjänst.

Det blev alldeles tyst i den stora grottsalen efter skatans
avslutande ord. Man hörde bara regnet smattra mot det
stora takfönstret. Skatan suckade uppgivet och tittade
på Roffe som om han förväntade sig en kommentar,
frågor, eller i bästa fall en plan som kunde befria Landet
Lointana från ondskan.

Det snurrade runt i Roffes trollhjärna, då det blev alldeles
för mycket att fundera över. Han tittade på den lilla staren
som satt och pickade med näbben bland sina blöta fjädrar.
Han tittade på skatan som avslutat sitt långa tal. Han
svalde den sista klunken av teet. Regnet fortsatte att
smattra, blåsten verkade ha lugnat ner sig...tyst...så tyst
det var som om ingen av dem var där. Sprakande från
kaminens vedpinnar var det enda som hördes.

Då bröt staren plötsligt tystnaden med sin drillande röst.

-De tre magiska tingen blott...en treenighet behövs för att
ondskan skall krossas. Dessa tre är Vänskap, Mod,och ett
Rent Människohjärta. Ingen av dessa tre får göras på
låtsas, eller förlöjligas...ty bara med renheten kan ondskan
krossa.
Oraklet i Ammon vet att berätta om detta i sina syner.
Endast om det goda kolorerade ljuset frambringas av de
goda tre tingen,då öppnas portalen som låter den renande
kraften flöda ut.

- Va, va, va äré du säjetr????
- Förklara nu på ren Svenska vad du menar. Ljusalver....
Lointana...finns allt det här på riktigt, Roffe harklade sig
och spände blicken i den lila staren så att den förskräckt
slog ner blicken i bordsskivan.





Fortsättning följer i del 3