vers på vers hon skriver

hon sig i huvet river

vad var det nu för ord

nåt som rimmar på jord

i nattens sena timmar

hon sitter och rimmar

av orden hon blivit besatt

söker orden få fatt

när dikten väl är skriven

hon börjar om igen

ty hon aldrig nöjd kan bli 

hon är flitig som ett bi

om allt och ingenting

men helst någonting

om blommor och bin

hon vill ju vara fin

men ibland hon tänder 

då det också händer 

ord som väcker lustan

ord som ger frustan

inspirationen den flödar

inget den dödar

hon är i sitt esse

av eget intresse

nej, aldrig är hon nöjd

ty det är en fröjd

att med orden leka

och med dem smeka

så länge hon kan

mot sig själv är sann

hon finner sitt rätta

och poesin den mätta